Var det inte igår hon föddes, eller igår hon nyss lärde sig gå, igår hon sa ett av sina första ord "dator", igår hon tog Jackies mobiltelefon och skicka ett (låtsas) "LOL" sms till pappa, igår hon ritade sin första människa med huvud och bara armar eller igår hon somnade som en liten bebis i min famn? Till hösten börjar hon skolan! Helt ofattbart. Nu har jag inga bebis-syskon kvar utan alla börjar växa upp, flytta hemifrån, skaffa pojk/flickvän. Men det är ändå tur att Lizzie fortfarande är liten. För mig kommer hon alltid att vara den minsta. När hon tar studenten är jag 35 år, förhoppningsvis gift med massa barn själv. Jag är en tant och hon börjar söka jobb och leva sitt liv. Det är tur att jag har så många syskon som jag får se växa upp, bli egna individer, skapa sig ett eget liv och jag har många många många fler år på mig att se detta hända.
Jag älskar dig gumman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar